Det stämmer att det är en vanlig (miss)uppfattning! Dock har man nog då missförstått hur ett välfungerande BBS-arbete går till. I BBS lägger vi ganska mycket tid på att analysera varför det ser ut som det gör idag (varför man väljer att agera riskfyllt exempel) och vad som skulle krävas för att göra på ”rätt sätt”. I denna analys beaktar vi både mänskliga, tekniska och organisatoriska faktorer – exempel: på vilket sätt ledningen behöver ändra sitt sätt att arbeta med uppföljning, utrustning som behöver förbättras eller köpas in, på vilket sätt ledare behöver förändra sina ledarbeteenden för att bättre aktivera och förstärka säkra beteenden osv. Vi kommer inte att kunna förändra beteenden ”i linjen” om inte beteenden högre upp i organisationen förändras! En viktig utgångspunkt i BBS är att alla beteenden vi ser i en organisation på något vis är förstärkta. Ser vi riskfyllda beteenden är det inte medarbetares ”fel” utan dessa beteenden är på något vis förstärkta!

Jag kan inte se några direkta begränsningar med metoden. Jag har ibland hört argument som att organisationen inte är tillräckligt ”mogen” för BBS, men kan inte riktigt se varför detta skulle vara ett hinder. BBS handlar ju om att titta på den befintliga organisationen och dess förutsättningar och därefter identifiera viktiga beteenden för att skapa en säker arbetsplats och viktiga förutsättningar för att få dessa på plats. Dessa förutsättningar kan handla om att bygga bort vissa risker, köpa in utrustning osv. Vilket gör att man på vissa sätt skapar en mer mogen organisation.

En utmaning jag kan se är däremot att få arbetssättet befäst i organisationen. Vi arbetar ofta i projektform inledningsvis för att lära organisationen hur det går till – men sedan krävs ett arbete för att bygga in arbetssättet i organisationens redan etablerade arbetssätt/årshjul. Då krävs det att man har kunskap om ledningssystem, arbetsmiljöarbete och arbete med lagkrav och policys för att på bästa sätt få in BBS i allt detta.

Detta tycker jag att vi fångar upp i BBS då vi alltid bjuder in medarbetare/operatörer i att identifiera viktiga säkra beteenden. De blir motiverade till att utföra säkra beteenden som de själva har bedömt är viktiga och relevanta – att ingen annan har bestämt att ”såhär ska vi göra”. Vi gör ofta detta i workshops där medarbetare får vara med och identifiera så kallade hotspots, riskfyllda arbetsmoment och för dessa arbetsmoment avgörande säkra beteenden. Sedan får de också avgöra vilka av dessa beteenden som är ALLRA mest avgörande.

Kan man få till naturliga förstärkare till ett visst beteende är det här det bästa – att man upplever att beteendet är det smidigaste, bästa och enklaste. Då sker denna förstärkning varje gång och kommer direkt! Intermittent förstärkning är nog mest effektiv för att hålla en vana/beteende över tid – men inledningsvis när man vill etablera NYA beteenden kan det vara en fördel med förstärkare ofta.

Jag har dessvärre inte läst denna studie tror jag! Däremot kan jag tänka mig att det reaktiva arbetssättet som du beskriver kanske inte får så stor effekt? En viktig utgångspunkt i BBS är att man ska ha ett proaktivt fokus och identifiera säkra beteenden i avgörande arbetsmoment som man sedan mäter. De beteenden som man väljer att fokusera på ska också vara beteenden som utförs ofta, har stor påverkan på säkerheten och som berör många människor. Då får vi störst ”effekt”. Så det kanske beror på vilka beteenden man väljer att fokusera på?

Denna fråga förstår jag inte riktigt tror jag! Men jag hör gärna en specificering och försöker svara via mail! Maila till edit.norderfeldt@mto.se

Denna strategi för både intern och extern riskhantering är värdefull för att utveckla en bredare förståelse för kumulativa risker inom en verksamhet. Det ger insikt i både inkommande beroenden (t.ex. el, material, vatten) och utgående beroenden (t.ex. levererade produkter och tjänster, lagstadgad rapportering, miljöövervakning). För organisationer som levererar viktiga tjänster som el, gas eller transporter är det helt rätt att konstatera att om verksamheten upphör för att minska en intern risk kan risken oavsiktligt flyttas någon annanstans, vilket kan öka den totala systemrisken. Om man t.ex. stoppar elproduktionen av säkerhetsskäl kan kunden tvingas förlita sig på reservgeneratorer, vilket ökar risken för fel på dessa. Detta visar hur viktigt det är att inte bara bedöma interna riskfaktorer utan även den bredare påverkan på externa intressenter.

Med tanke på komplexiteten och antalet okända faktorer i dessa scenarier kan ett rent kvantitativt tillvägagångssätt vara opraktiskt. Istället är en kvalitativ eller semikvantitativ metod ofta mer effektiv. Ett användbart tillvägagångssätt är att kategorisera och kvalitativt bedöma risker utifrån faktorer som finansiell påverkan (t.ex. direkta kostnader, intäktsförluster, böter), kundpåverkan (t.ex. serviceavbrott, säkerhetsproblem), påverkan på anseendet (t.ex. granskning i media, förlust av intressenternas förtroende) och konsekvenser för lagstiftning eller myndigheter (t.ex. rättsliga åtgärder, påtvingade nedstängningar). Du kan sedan jämföra dessa med varandra och använda detta för att utveckla en mer detaljerad förståelse för kumulativ risk och hjälpa till att identifiera lämpliga kontroller. Tillsammans med detta kan man sedan bygga upp realistiska scenarier, och modellering av dessa kan ytterligare stödja beslutsfattandet genom att utvärdera potentiella kaskadeffekter och identifiera om alternativa kontrollåtgärder kan vara ett lämpligare tillvägagångssätt.

Generellt sett är det svårt att göra jämförande bedömningar av specifika riskhanteringsverktyg och deras effektivitet i förhållande till varandra, eftersom de införs inom ramen för ett bredare riskhanteringssystem. Under de senaste fem decennierna har det dock skett en betydande minskning av arbetsplatsolyckor, en trend som tillskrivs utvecklingen av riskbedömningsmetoder och integreringen av omfattande organisatoriska metoder för säkerhetshantering inom flera sektorer som järnväg, tillverkning och byggander (HSE, 2024).

Om vi sätter in detta i ett mer sammanhängande sammanhang med ett säkerhetsstyrningssystem kan vi titta på allvarliga olyckor på anläggningar som utgör den största risken för samhället i stort (t.ex. Sevesoanläggningar). Eftersom det har funnits ett tryck på att börja formalisera användningen av riskhanteringsverktyg som HAZOP och BowTie för anläggningar som dessa (särskilt sedan 2000 och det tidigare införandet av SEVSEO II) kan vi titta på olyckskostnaderna för de här anläggningarna och se att de har minskat ganska dramatiskt, vilket tyder på att även om vissa olyckor fortfarande inträffar, sker de mindre ofta och är mindre allvarliga och har mindre inverkan (Wood Group, 2018; BARPI, 2024). Det här skulle visa att dessa specifika verktyg används och att de har visat sig ha effekt.

Referanser

• Bureau for Analysis of Industrial Risks and Pollutions [BARPI]. (2024). Analysis, research and information on Accidents database [Dataset; Online]. BARPI. https://www.aria.developpement-durable.gouv.fr/the-barpi/the-aria-database/?lang=en
• Dedianous, V., & Fievez, C. (2005). ARAMIS project: A more explicit demonstration of risk control through the use of bow–tie diagrams and the evaluation of safety barrier performance. Journal of Hazardous Materials, 130(3), 220–233. https://doi.org/10.1016/j.jhazmat.2005.07.010
• Health and Safety Executive [HSE]. (2024). Historical picture: trends in work-related ill health and workplace injury in Great Britain [Dataset]. HSE. https://www.hse.gov.uk/statistics/history/index.htm Poojary, R., Dawson, C. R., & Sachidananda, H. K. (2024).
• An investigative study on the effective utilization of process hazard analysis (PHA) and safety instrumentation system (SIS) in chemical process industries. Deleted Journal, 6(12). https://doi.org/10.1007/s42452-024-06333-y
• Rahim, M. S. A., Reniers, G., Yang, M., & Bajpai, S. (2024). Risk assessment methods for process safety, process security and resilience in the chemical process industry: A thorough literature review. Journal of Loss Prevention in the Process Industries, 88, 105274. https://doi.org/10.1016/j.jlp.2024.105274 Wood Group. (2018). Review of the monitoring system under the Seveso-III-Directive, including the development of indicators. Retrieved February 12, 2025, from https://tinyurl.com/58eu94cj